min-man-har-adhd

Precis som bloggen heter, min man har adhd, så är detta berättelsen om min och vår kamp. Men mest min kamp.

Jag väljer att skriva anonymt då det finns många personer, min man inkluderad, som skulle känna sig uthängda och riskera att såras annars.

Men jag som partner till en vuxen person med adhd behöver en plats som är min. En plats där jag kan ventlilera mia tankar och känslor som är tabu i samhället.

För den kampen som alla talar om, det är de drabbades kamp och den är nära på helig.

Oss fruar och män som älskar och som har valt att leva livet med en person med neuropsykiatriska syndrom, talas det sällan om.

Få möjligheter till stöd, få mötesplatser och sällan någon som helst förståelse och ändå är vi så många. Kring varje individ med NPsyndrom finns det som ringar på vattnet, väldigt många anhöriga.

Jag är en kvinna mitt i livet. Bor någonstans i Sverige. Har varit gift och har två utflugna barn. Min man har tre utflugna barn på annan ort sen ett tidigare äktenskap. Och vår resa tillsammans började för drygt en handfull år sen.

Han arbetar inom bygg och hantverksbranschen. Jag själv är numera sjukpensionär efter att jag drabbades av allvarlig sjukdom.

Tidigare arbetade jag inom skola och barnomsorg och då ofta med barn och elever med dessa svårigheter.